Niklas Andersson besökte ön Leyte på Filippinerna i januari 2018 för att inspektera den verksamhet inom projektet MRDP (Multi-rural Development Project) som FSPM understöder i samarbetet med den lokala partnern FHDFI (Family Help Development Foundation Inc). Projektledarna Andreas och Laila Pettersson har tillsammans med det lokala teamet bl.a. utvecklat en modellfarm som nu blir praktikplats för studerande från flera skolor i området. Här berättar Niklas om arbetet med lantbruksutbildningen (utdrag från rapporten).
Lantbruksutbildning i ekologisk, småskalig odling
I projektverksamheten har lantbruksutbildningen av lokala odlare en central roll. Utbildningen har genomförts både lokalt på modellfarmen och också genom seminarier ute i byarna. Man har främst genomfört utbildningen i form av kortkurser, men har också etablerat en 29 dagar lång kurshelhet i samarbete med TESDA ( Tecnical Education And Skills Development Authority), det jordbrukstekniska yrkesutbildningsverket i Visayas.
Målet med odlingsutbildningen är att lära människor odla mat till sig själva, men också till försäljning. I och med att klimatet i Filippinerna är gynnsamt för kontinuerlig odling året om, kan man på en relativt liten jordareal hålla sig med en odling som hela tiden ger skörd. Med de ekologiska och organiska metoderna där grundelementen är rätt bakterieflora och en god kombination av växer som fungerar bra tillsammans, kan man nå bättre odlingsresultat. Det här intygade också ordföranden för den lokala jordbrukarföreningen i byn Tubod, som vi besökte. I byn hade samtliga 32 medlemmar i jordbrukarföreningen bytt till ekologiska metoder istället för “kemiska metorder”, som ordföranden uttryckte det, och var mycket nöjda med resultaten. Med de ekologiska och organiska metoderna slipper man dyra bekämpningsmedel och maten blir renare och trygg att äta.
Alla metoder man utbildar i seminarierna har testats på modellfarmen. Även Andreas Petterson (på bild t.v.), projektets direktör, har en egen odling där han kontinuerligt testar olika metoder, kombinationer av arter och fröproduktion. Först när man är säker på att en metod eller odlingsart fungerar, etableras den först på farmen och sedan kommer den med i undervisningen. Man har dock en vetenskaplig bas för allting.
En hörnsten i teorin bakom odlingsmetoderna är boken “Sustainable Agriculture – a natural farming system in the tropics” av Keith O. Mikkelson, som bedriver en liknande odlingsverksamhet på ön Palawan. En annan hörnsten är samarbetet med Visayas State University (VSU) som både bistår med kunskap och råd, men också med samarbete kring praktikanter. Vi träffar en VSU-praktikant som är sin första dag på praktik på farmen och håller på med plantskolan på farmen som bäst. Praktikanterna kan både bistå farmen med praktiskt arbete, men också med utveckling. VSU-praktikanten vi träffar specialiserar sig på getfarmning och kommer att göra ekonomiska analyser under en femveckorsperiod på farmens getmjölkproduktion.
Under projektperioden har man utbildat många människor i kortkurser både på farmen och i byarna. Efter nedskärningarna hade man tvingats skära ner på målsättningarna med nästan hälften (från 300 personer utbildade till 166) men ett nytt samarbete med andra statliga Filippinska utbildare, TESDA, agrotekniska institutet (Agriculture Technical Institute, ATI) har möjliggjort att antalet utbildade på farmen har tvärtom stigit radikalt till 500 under projektperioden. Bilden är från pågående TESDA-kurs.
Framtiden för lantbruksutbildningen på farmen verkar ljus, men också kantad av resursutmaningar. När projektstödet nu kommer att fasas ut under 2018 kan man fortsätta utbildningssamarbetet med VSU, TESDA och ATI, vilket man redan startat. Vi mötte direktören för ATI under monitoreringsbesöken som var mycket positiv till farmens verksamhet. Man kan få en viss inkomst från kortkurserna i samarbete med ATI och med de längre, 29-dagars TESDA-kurserna, som är ett slags yrkesutbildning inom jordbruk som sponsoreras av staten. Utmaningen kommer från resurser att genomföra utbildningen. Just nu är det samma personal som både bedriver farmen och den praktiska och teoretiska utbildningen, vilket leder till en risk för överbelastning. Mer personal skulle behövas, men kan inte anställas förrän man har inkomster. Etableringsprocessen för utbildningssamarbetet har också varit arbetsdrygt i och med att man både har behövt skriva läroplaner, utveckla läromedel och prov för de nya studerandena. Trots allt ser det ut som om samarbetet med ATI och även andra utbildningsinstanser kan leda till en hållbar, fortlöpande undervisningsverksamhet på farmen.
ATI har under de senaste åren satsat mycket på att bredda nätverket av praktiska läropunkter (learning sites). Modellfarmen där projektet verkar är numera en sådan learning site. ATI har etablerat ett nätverk av 200 learning sites på området Visayas, där det stora flertalet är ekologiska inlärningspunkter. 20 av dessa learning sites är en avknoppning av modellfarmen där projektet verkar. Vi besöker två av dessa learning sites, en farm som nästan är som en kopia av farmen i Binabaye metodmässigt och en annan som fungerar som inlärningspunkt i majsproduktion på branta sluttningar. Så man kan säga att det goda arbetet i Merida har spritt sig som ringar på vattnet.
text & bild: Niklas Andersson