Vi har fått vara med och uppfylla drömmar
I maj det här året fyllde skolan i Kodada tio år. Grundstenen lades av Barbro och Kenneth Grönroos den 18 maj 2004. Under alla år har hundratals barn och ungdomar fått en god skolundervisning genom skolan. När Kenneth i april besökte skolan i samband med en ledarskapskurs passade man på att ställa till med en hejdundrande 10-års-jubileumsfest.
Det började som en dröm hos John och Nalini Winston. Nämligen att barnen i de fattiga familjerna i jordbruksdistrikten inte skulle behöva jobba på åkrarna och att flickorna inte skulle giftas bort i 12 -13 års åldern, i stället skulle de få gå i skola. De här barnen skulle få en chans att gå från slavarbetet som daglönare till värdighet och ett bättre liv.
När Barbro och jag i maj 2004 lade grundstenen för det som idag är Bethania Residential School i Kodada kunde vi knappast ana hur snabbt detta projekt skulle växa. Vi såg då bara ett stort landområde mitt ute på slätten och delade drömmen om att kunna befria barn till ett större liv genom utbildning. Nu går ca 600 barn på skolan!
10-årsjubileumsfest
I april 2014 är jag tillbaka för att fira 10-års jubileum. Indierna är ju oslagbara då det gäller att ordna fester och uttrycka glädje och tacksamhet. Det var en fest med alla tänkbara ingredienser. Barnen med sina lärare medverkade med liv och lust i danser, dramanummer, sång och akrobatik. Skolbarnen tjoade och applåderade entusiastiskt åt sina kompisars program. En verklig barnfest.
Skolan är en imponerande byggnad i tre våningar omgiven av en mur för att inte kor och andra kreatur skall inkräkta. Skolgården är lummig med mycket träd och en grön gräsmatta där barnen kan leka på rasterna.
Tvåhundra fadderbarn
Ca 200 av barnen bor på skolhemmet i veckorna. Det är barnen från de allra fattigaste hemmen och som får fadderbidrag från Finland och Sverige. Den gruppen av barn har ju en speciell plats i mångas hjärtan – de som är med och månatligen stöder någon av dem. Tack vare fadderbidrag får de finnas i den här rena och positiva atmosfären, vilket ger dem en bra start i livet, det betyder så mycket. På skolan möter alla besökare enormt tacksamma skolbarn. En annan sak som jag tycker är bra – ca 400 av barnen kommer från familjer som klarar av att betala en liten skolavgift och som går hem efter avslutad skoldag. Det här gör att de fattigaste barnen integreras med andra barn och blir därmed inte isolerade i sociala ghetton. Det är viktigt speciellt i Indien där kasttänkandet finns som en del av kulturen.
De fattigas drömmar blir sanna
I slutet av festen tränger sig en man med slitna kläder fram till mig. Jag ser att hans händer är valkade och ansiktet väderbitet. En typisk hårt arbetande indisk man. Han har med sig två barn som går i skolan och ytterligare en liten på armen. Han sträcker fram handen och ögonen är fyllda av tårar. Vi har inga ord men han tar min hand och ser mig djupt i ögonen och jag förstår. Han vill säga tack – tacka för att barnen kan gå på skolan och att vi hjälper honom att ge hans barn en bättre start i livet. De fattigaste av de fattiga drömmer också de om att kunna ge sina barn en så bra framtid som möjligt.
Hans tårfyllda ögon och varma handslag dröjde kvar inom mig då vi åkte tillbaka till Kethanakonda. Jag vill låta det gå vidare till er alla som på olika sätt varit med och byggt Bethania Residential School i Kodada. Jobbet är inte avslutat – nya elever står på kö för att börja skolgången.
Text och bild: Kenneth Grönroos