Andreas Pettersson som är biståndsarbetare på Filippinerna befann sig med sin familj på Leyte när stormen kom. Här berättar han om händelseförloppet och hur det var att ta skydd under stormen.
– Vi hade samlat människor i vårt hus eftersom det var ganska nybyggt och vi räknade med att det skulle hålla, berättar Andreas.
Kring klockan sju på morgonen började det blåsa ganska kraftigt och träden fälldes en efter en. Efter ett tag tilltog blåsten extremt mycket i styrka.
– Vi samlade alla i sovrummet, då började takplåten lossna en efter en, innertaket börjar rasa ner. Helt plötsligt är vi i den situationen att taket rasar ner där vi står.
Andreas berättar vidare att hans fru Laila fällde ut ett pingisbord som alla samlades under för att ta skydd.
– Det blåser extremt hårt, vi fryser och huttrar. (…) Två och en halv timme sitter vi i två decimeter vatten under pingisbordet. Det var extremt kallt där vi satt i blåsten.
Bilen som står på gården verkar ha klarat sig och barnen går därför och sätter sig där tillsammans med några volontärer den sista tiden av stormen.
Efter stormen går de ut för att titta på förödelsen och de ser att allt har blåst omkull, gethuset, mangoträden, papayaträden, och grisarna springer omkring överallt.
– Det var kaos överallt. (…) Vi hade ingen mobilsignal, vi hade ingen kontakt med omvärlden över huvud taget, ingen signal på radion heller, berättar Andreas.
Efter stormen ville de få volontärerna i säkerhet och starta en hjälpsändning till Leyte. Mer information kommer när Andreas vet mer om hur behoven ser ut.
Vill du hjälpa – läs mer här.
Text: Laila Saleh
Uppdaterad 12.11.2013