Utbildning är viktig för att bygga ett samhälle. Men det behövs också rätta värderingar för att samhället ska må bra. Enbart humanitära insatser verkar sakna den riktiga förmågan att förvandla människors liv på ett påtagligt sätt i Filippinerna, skriver projektarbetare Andreas Pettersson, som kommer på besök till Finland i april.
Ords 22:6 Vänj den unge vid den väg han ska vandra, så viker han inte av från den när han blir gammal.
Vikten av arbetet vid skolan i vårt projektarbete här på Filippinerna arbete blev mycket aktuell för mig när jag på nytt besökte häktet i Ormoc i februari i år. En del av fångarna jag besökte där för sju år sedan satt fortfarande kvar och mindes mig. I övrigt var allt nytt. Antalet fångar hade mer än fördubblats på grund av den nya presidentens hårda tag i kampen mot droger. Missbrukare och langare anger sig själva frivilligt för att undvika risken att bli skjutna när de arresteras, men även i fängelset sker dödsskjutningar. Grannkommunen Albueras borgmästare, Rolando Espinosa, hade amfetamin i sin bostad till ett värde av 1,5 miljoner euro vid husrannsakan. Han blev skjuten till döds inne i fängelset. Senator Leila De Lima, före detta sekreterare på filippinska justitiedepartement, står också anklagad för omfattande narkotikahandel. Båda är välutbildade, rika, framgångsrika personer med makt och inflytande.
Man kan ha ”allting” men ändå vara fattig
Kunskap och utbildning i sig själv verkar inte ha den effekt vi trott på. Filippinska skolverkets slogan ”Utbildning är svaret” verkar ganska blek. Utbildning och hälsa kan hjälpa ut ur fattigdom men jag tror både Espinosa och De Lima kan vittna om hur det är att ha allting och fortfarande vara fattig. Vi kan vinna världen och förlora vår själ.
Projektets skola arbetar med att utveckla hela människan och kristna värderingar ligger som grundsten. Lika viktigt som att lära sig räkna och skriva är det att bli en ansvarstagande medmänniska som förstår vikten av att göra moraliska värderingar.
För sju år sedan träffade jag för första gången fången Jerry Pepito. Han tog emot Jesus inne i häktet och blev min vän och ett tag senare frisläppt. Han berättade om sin tid som kriminell, om drogmissbruk, rån och långa vistelser på olika anstalter. Idag är han fri från missbruk och har startat en församling tillsammans med sin fru. Han besöker fortfarande fängelset varje onsdag och har gudstjänst med fångarna. Varje torsdag kommer han hit till oss tillsammans med andra församlingsplanterare för bön, uppmuntran och studier. Vi lägger upp strategier för att hjälpa våra medmänniskor ut ur fattigdom och hopplöshet, in i det liv som Herren vill ge dem.
Vi får lära oss ta hand om varandra
Hur kan vi tillsammans betjäna de tusentals drogberoende som gett upp sina kriminella liv men saknar rehabilitering och positiva exempel som gått före? Hur kan församlingen, projektet och skolan bli bättre på att fånga upp barn och ungdomar innan de viker av till kriminalitet och missbruk? Hur kan vi stärka familjen och föräldrarna att skapa ett tryggt och hälsosamt hem för barnen att utvecklas i? Vad kan vi göra för att stärka ledarskapet i vår omgivning?
Vi har börjat se vikten av att utnyttja kompetensen inom församlingen i projektet, just på grund av att de humanitära insatserna i sig själva verkar sakna den riktiga förmågan att förvandla människors liv på ett påtagligt sätt. Bergsbyn Tubod har den största andelen undernärda barn i kommunen. Alijandro Pugosa undervisar där i ekologiskt jordbruk. Eftersom Gud skapat jorden och satt människan att förvalta den är det viktigt hur vi behandlar den. Sjuksköterskan Rachel Anne Pugosa kommer också till byn och organiserar hälsoundervisning. Alla mödrar samlas, medan de äldre barnen är i skolan, och diskuterar fysisk, psykisk, andlig, social och ekonomisk hälsa.
Lever jag i harmoni med Gud, med mig själv, med mina medmänniskor och med naturen? Vi är inte försvarslösa offer utan ansvarstagande förvaltare av de resurser som Gud gett oss. Fadderansvariga Florilyn Pilota undervisar värderingar till barnen på den kommunala skolan och hela teamet kommer att träffa byrådet i ledarskapsutveckling.
Båtnomadfolk får hjälp
En annan spännande utveckling är arbetet med folkgruppen Badjao som är ett muslimskt båtnomadfolk. Barnen går inte i riktig skola och tillbringar dagarna med att tigga utanför affären. Ungdomarna gifter sig vid 15 års ålder, och levnadsförhållandena är direkt farliga och mycket osanitära. Med en attityd av tro, hopp och kärlek söker vi etablera en grund av värderingar som är tillräckligt stadig att bygga det övriga utvecklingssamarbetet på. Både ungdomar och vuxna från församlingen besöker gruppen varje vecka för att dela ut ett mål mat och samtal. Relationen etableras i mötet med oss i församlingen, en mix av unga och gamla, vita och bruna, rika och fattiga, före detta fångar och pastorer, sjuksystrar och bönder.
En liten klass på 17 barn och ungdomar med särskilda behov samlas dagligen i projektskolan och får träning i livsfärdigheter som att borsta tänderna, diska, tvätta kläder men också dator, dans, läs- och skrivträning och så vidare. Det viktigaste är att barnen får komma och träffa andra barn och vårt team. Vi har verkligen tagit dem till vårt hjärta och de gillar oss också. Varje morgon möts jag av deras stora leenden och vinkande händer och är uppriktigt glad att se deras framsteg. När jag kommer till Finland ska jag berätta om hur ni kan bli fadder för ett av de här barnen.
Petterssons på turné i Finland i april
Vi är mycket glada att meddela att hela familjen Pettersson, Andreas, Laila och Alfred, kommer att besöka Svenskfinland i april för filmvisning, föredrag och berättelser. Under vår resa i Sverige i maj kommer vi att inleda förberedelser för skolåret 2018 – 2019 då vi kommer att ha ett uppehåll efter tio år i Filippinerna. Under vår första utresa från Sverige stannade vi av misstag för länge i Filippinerna utan att återvända till Sverige, och blev därför utskrivna ur det svenska socialförsäkringssystemet. Man måste återvända till Sverige årligen för att bli kvar i systemet. Därför kommer vi att tillbringa ett år i Sverige, vilket krävs för att komma in i systemet igen, och sedan i juni 2019 planerar vi att fortsätta arbeta i Filippinierna igen, med årliga hemresor.
Vi hoppas att alla församlingar som redan understödjer oss kommer att fortsätta sitt stöd under uppehållet och inför den nya perioden. Pengarna kommer fortfarande att behövas för våra kostnader. Vi är mycket tacksamma för ert trofasta stöd och alla förböner under alla dessa år. Hjälp oss be för Guds vägledning när det gäller skola för Alfred, bostad och utbildning och anställning under hemmaåret. Vi ses snart!
Andreas Pettersson