Missionsarbetet på Leyte i Filippinerna expanderar trots epidemier och i övrigt utmanande förutsättningar. Missionär Andreas Pettersson beskriver ett arbete där skolor, gudstjänstlokaler, gethus och matproduktion skapar grunden för en verksamhet som sätter evangeliet om Jesus och människors bästa är i centrum.
Nyligen hade vi slutprov för 37 jordbruksstudenter som började träningen i december förra året. Under år 2020 examinerade vi 40 studenter på farmen och hade hela 440 besökare som fick en inblick i det ekologiska systemet. Det är ett sämre resultat än tidgare år men ändå positivt med tanke på den rådande situationen med pandemin. Även på skolan så hoppade 30 elever av på grund av pandemin, vilket var svårt ekonomiskt för skolan. Lärarnas löner måste ju fortfarande betalas ut även om elevantalet minskas. Skolans ekonomi är direkt beroende av elevantalet. Men i jämförelse med många andra privata skolor som tvingats stänga så är vi glada att vi fortfarande kan fortsätta verksamheten.
Covid-19 och svininfluensa
Det har varit spännande tider också då två av våra studenter och en av våra församlingsmedlemmar testades positiva för covid-19 och all verksamhet på skolan, kyrkan och på farmen fick sluta. Hälften av all personal var hemma i karantän och vi kunde inte sälja några produkter och hade svårt att få tag på foder och andra nödvändiga varor. Eftersom vi inte sålde några varor kunde vi inte betala löner och räkningar. Till råga på allt så drabbades Leyte igen av den afrikanska svininfluensan vilket också stängde ner vår fläskköttsproduktion. Restriktionerna kring fläskproduktionen pågår fortfarande. Stort tack till FSPM som hjälpte oss ekonomiskt med kostnaderna under den månad vi måste hålla stängt.
Farmen producerar många produkter
Idag är jordbrukskolan öppen igen och alla personal är tillbaka från karantänen. Beställningar på mjölkprodukter, kyckling och frukt börjar komma in igen. Vi säljer egenproducerad surdegspizza varje vecka, surdegsbröd, getost, ekologisk salladsmix med vinägrett gjord på egenproducerad jackfruitvinäger. På menyn finns också pasta med tomatsås och hemgjord italiensk korv gjord på ekologiskt fläsk och egna örter samt surdegskebabrulle med vårt eget ekologiska kycklingkött och getmjölksyogurtdressing. En gång i veckan har vi leverans till närliggande Isabel och en gång per vecka leverar vi till Ormoc City. Vissa kunder föredrar att äta på farmen och får en fri guidad tur samtidigt som de får njuta av havsutsikten, djuren och växterna. De här extra produkterna hjälper till att få ekonomin på farmen att gå ihop.
En turistattraktion
Vi är i ett utvecklingsskede där vi skulle behöva göra en del stora investeringar för att få ett bra resultat och en hållbar arbetstituation. Vi ser att vi behöver utrusta en av våra lokaler till ett resturangkök. Just nu arbetar vi från vårt eget kök vilket är alldeles för litet för att laga den mat vi gör varje vecka. Vi behöver kylar och frysar, ugnar och spisar som klarar av mängderna av mat som vi lagar varje vecka, samt hyllor och bänkar för material och som arbetsyta och plats för de färdiga rätterna. Vägen på farmen och runt jordbruksskolan behöver ett lager cement. När det regnar så blir vägen väldigt gyttjig att gå på. Vi siktar också på att göra utsiktstorn och rastplatser med ört- och blomträdgårdar som våra besökare kan använda under sina besök. Farmen kommer också att bli en turistattraktion, där vi kan ta inträdesavgift, men just nu behövs en del utveckling.
Nya investeringar
Alla våra tre gethus är överfulla och vi skulle behöva bygga ett nytt gethus. Efterfrågan på getmjölk har ökat på grund av regeringens mjölkutdelningsprogram för skolbarn. Just nu är all vår mjölk förbeställd och vi säljer till och med mjölk till andra getmjölksbönder som har slut på egen mjölk. När svininfluensan är över behöver vi satsa pengar igen på att starta upp produktionen och köpa nya kultingar, suggor och spannmål till djurens mat. Även församlingens lokal behöver kompletteras. De används som jordbrukskola under veckorna, som studiecenter på vardagskvällarna av byns ungdomar och för församlingens bönemöten och gudstjänster på helgerna. Byggnaden behöver väggar och dörrar för att hindra vatten att komma in och skada utrustningen och instrumenten. Vi behöver också bygga en lokal för barnens samlingar. Också skolan har läckande tak som måste lagas och behöver också målas om på ut- och insidan.
Människorna viktigast
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att vi fortfarande är vid liv och att verksamheten också är vid liv trots den oerhörda utmaning som den här pandemin har varit. När det gäller utveckling av nya och nödvändigt underhåll av existerande faciliteter har vi fortfarande stora behov. Så ett av våra stora böneämen just nu är att kunna få fram medel för utveckling och underhåll. Ett annat stort böneämne är vårt inflytande i samhället. Det handlar ju ytterst om Guds rike och att hans vilja får ske. Visst är det fint att ha fina byggnader och utrustning men det allra vikitgaste är de människor som de här investeringarna betjänar. Vi ber att vi får betjäna fler bönder med kunskap och utbildning i ekologisk jordbruk, kanske till och med öppna fler kurser som boskapsskötsel och kanske matproduktion. Vi är mycket tacksamma att vi kan erbjuda den här utbildningen gratis, tack vare filippinska statens hjälp och till och med kunna ge eleverna studiemedel under studietiden för deras försörjning.
Vi ber för barnen på skolan, varav hälften kommer från fattiga och utsatta förhållanden, att de kan fortsätta den postiva utveckling de börjat på och att vi får fortsätta att ha ett stort inflytande i att forma deras generation genom utblidning. Situationen i samhället är minst sagt upp och ner i familjerna.
Tro i tider av prövningar
Också söndagsgudstjänsterna har börjat om. Men det är svårt att bygga församling nu med alla restriktioner och all rädsla för att smittas som cirkulerar. Samtidigt har behovet att nå ut med evangeliet inte blivit mindre. Det är under rådande situation som behovet av ett fungerande lärjungaskap i våra liv prövas. Håller vår tro tider av separation och prövningar? Vi måste tro att det vi kallar “Det nya normala” inte blir en kronisk situation för oss som församling utan att vi redan nu kan ta steg för att komma tillbaka till kallelsen att dela evangelium, göra lärjungar, ta hand om varandra och på det sättet ge Gud ära och lyfta upp hans namn här på jorden.
Andreas Pettersson