Regnet öser ner och åskan mullrar. ”Ni kommer med välsignelser!” säger den nationella projektkoordinatorn Francois Ntiranyibagira med ett stort leende. ”Vi väntade regn först om en månad, men nu är det här! Det är en välsignelse för alla burundier som odlar jorden.” Vi är i Nyanza Lac kommun i Burundi för att besöka återflyttarprojektet och delta i biståndsarbetet under några dagar.
I pauserna mellan regnskurarna ser vi hur den torra marken börjar grönska och blad växer ut på träd vi trott vara förtorkade. Skaror av människor har samlats utanför hälsostationen för att få egna jordbrukshackor och myggnät. Det är hög tid att bereda jorden för sådd. Myggnät inne i nybyggda tegelhus är viktiga för att förebygga den besvärliga hjärnmalarian som hotar småbarnen och alla som är undernärda. Människorna är blygt allvarliga då vi fotograferar, men de jublar av glädje då de går hem med sina myggnät och hackor. Hopp om överlevnad! Framtidstro i en ytterst utmanande livssituation!
Inne på hälsostationen som är installerad i en gammal skolbyggnad står Sifa, den ansvariga sjuksköterskan, och fyller förrådet med den malariamedicin som skänkts via projektet. Ultraljudsapparaten som skänkts från Finland står på bordet, färdig att användas på mödrarådgivningen. Hit kommer ca 50 kvinnor per månad för att föda. De flesta kvinnor föder ännu sina barn i hemmen. Mödradödligheten är hög i Burundi.
I huset intill trängs 30 glada ungdomar. De har fått 5 månaders utbildning i sömnad och var sin trampsymaskin. Om några dagar får de återvända till sina återflyttarsamhällen, med ett yrkesdiplom och ett myggnät i bagaget. De har fått ny framtidstro och stärkt självkänsla. De har redan beställningar på skoldräkter och andra kläder. Nu kan de försörja sig, dessa ensamma tonåringar och änkor, i detta för dem främmande land varifrån deras förfäder flydde undan kriget för ca 40 år sedan. Hjälp har nått fram till dem. Men många, många väntar ännu på hjälp för att klara det dagliga livet.
Text: Kerstin & Markku Sivonen