Furaha Po är en av de som arbetar i FSPM:s missionsprojekt Maisha Bora (sv. ett gott liv) i Biharamulo, Tanzania. Vi ville lära känna Furaha bättre och fick ta del av en rörande livsberättelse.
Furaha är uppvuxen i en familj med 10 barn, han är själv yngst i syskonskaran. Han berättar att hans mamma alltid har varit troende och varit aktiv i kyrkan men att pappan inte var troende och använde mycket alkohol innan han mötte Jesus. I familjen är de fler flickor än pojkar och för pappan var det svårt att vara stolt över flickornas framgång i skolan. Pojkarna i familjen fick ingen utbildning. Pappan längtade efter mera pojkar i familjen men mamman var redan för gammal för att bli gravid – ändå blev hon gravid och läkarna var förvånade! När Furaha sedan föddes fick han just det namnet för att det betyder glädje på swahili.
Tron kom naturligt för Furaha tack vare hans mammas tro. Han var ofta med i kyrkan och fick tidigt lära sig om Jesus. När Furaha fick börja skolan så var det svårt att hänga med i undervisningen. Han berättar att allting ändrades 2006 när han valde att döpa sig – det var som om mitt sinne öppnades och jag förstod plötsligt vad de pratade om i skolan, också mina lärare var förvånade och frågade vad som hänt! Furaha blev vald till en av de som fick statligt understöd för att få gå i skolan och han kunde på så vis fortsätta studera. Under studieåren upplevde Furaha att proven var svåra – men Gud hjälpte honom. ”Det var mitt i natten som jag fick en vision. Jag såg provet och frågorna framför mig och när jag vaknade läste jag in mig på de frågor jag sett i visionen. På provdagen så kom precis samma frågor och jag kunde med lätthet få goda vitsord.” Detta hände upprepade gånger – många saker var bara mirakel, säger han.
– Jag gick ofta i kyrkan och fastade och bad. Gud såg att den här pojken verkligen vill ha något från honom och han hjälpte mig på många sätt, berättar Furaha.
Att få ett jobb efter studierna visade sig vara svårt och Furaha volontärarbetade i skolor, fick genom en släkting ett jobb som säkerhetsvakt och senare tack vare erfarenheten ett nytt jobb inom säkerhetsbranschen. Problemet för Furaha med dessa arbeten var att han inte kunde gå till kyrkan. Han jobbade ofta både kvällar och söndagar och trots stor tacksamhet över att ha arbete så längtade Furaha till församlingen. När covid sedan slog till så bestämde Furaha sig för att åka och hälsa på sin moster i Nyamahanga, och där började han arbeta i trädgården och plantera olika grönsaker. Vid varje tillfälle som gavs att vara i kyrkan så var Furaha där. Han berättar att folket frågade vem han var, han som så ivrigt söker Gud.
Dörrarna öppnades för Furaha att bli ungdomsledare i kyrkan i Nyamahanga och han började volontärarbeta i kyrkan med många olika saker. Furaha har ett stort hjärta för Guds rike och han berättar att han började använda sina pengar för att kunna hjälpa kyrkan att nå ungdomar. I samband med volontärarbetet i sin församling träffade han Maria Holmberg i ett trädplanteringsprojekt. Furaha berättar att han blev så förvånad över att träffa henne för han hade sett henne tidigare i drömmar. Två veckor senare fick han ett telefonsamtal av Pastor Esau, som han vid den tiden inte kände. Pastor Esau berättade för Furaha att Maria Holmberg söker honom. När de träffades igen frågade Maria om Furaha behöver ett jobb och förklarade vilka behov som finns inom Maisha Bora. Efter diskussion om Furahas utbildning, erfarenhet och kunnande så bestämdes det att han skulle börja arbeta för Maisha Bora i januari 2022. Furaha berättar att folket i omgivningen var förvånade för de hade bara sett honom göra trädgårdsarbete och hade inte trott att han hade någon utbildning. Han förklarar att många människor med utbildning skäms över att göra ”enkla arbeten” men att han aldrig gjorde det, han gjorde bara sitt bästa överallt.
Vad är det bästa med arbetet vid Maisha Bora?
– Att jag känner det är Guds vilja för mig att vara här. Jag slutar alltid 15.30 och det ger mig möjlighet att vara med vid alla kyrkans samlingar på kvällarna. Men också teamarbetet och nya utmaningar, jag får lära mig nya saker – t.ex bokföring.
Furaha uttrycker stor tacksamhet till Pastor Esau som som lär honom hur han ska göra och som hjälper honom med allt han behöver.
– Vi är ett team, säger Furaha.
Furaha drömmer om att få hjälpa flera människor – det är därför vi är här, för att hjälpa andra. Furaha berättar att det som öppnade dörrarna för honom till Maisha Bora var att han hjälpte andra genom sin trädgård och sina pengar. Ofta efter att han skördat så delade han ut av skörden till de som han visste har det svårt. Han säger att ”Gud har hjälpt mig så jag vill hjälpa andra”. En stor dröm som han bär i sitt hjärta är att någon gång kunna öppna ett center för föräldralösa – en bild han har sett i sina drömmar. Han tror på att Gud kommer ge honom det han behöver för att kunna göra det. Han har ett hjärta för de behövande och är snabb till att hjälpa där behov finns.
Furaha berättar om missionärer som kom till hans hemby år 1950 och att hans familj arbetade med dem. Nu har han två systrar som har gift sig med pastorer och själv arbetar han för Gud. Han ser att välsignelsen från missionärerna fortsätter som i en kedja när vi fortsätter följa Gud. – Gud har satt mig här för ett syfte och jag kan se hur Gud har förändrat mitt liv. Jag trodde han hade glömt mig för att livet var så svårt, men Gud kan aldrig glömma någon. Att tro på Gud har öppnat upp för många välsignelser.
Daniela Streng intervjuade Furaha och skrev ner svaren på engelska. Ida Nelson har bearbetat och översatt den engelska texten.