Det är ingen självklarhet att Nganashe går i skola. Hon hade knappt fyllt femton år när hennes föräldrar accepterade frieriet från en man som var många år äldre än henne. Ngasnashe kunde inte tänka sig leva ett liv som bara bestod av att få livet att gå ihop. Då Nganashe protesterade blev hon förbjuden att gå till både skolan och till kyrkan.
Nganashe är en sextonårig maasai flicka som bor med sina föräldrar i byn Lenkijave i norra Tanzania. Hon går gymnasiet i grannbyn Olkokola nästan två timmars gångväg hemifrån. Men det är ingen självklarhet att Nganashe går i skolan. Om hennes föräldrar, som ännu håller fast vid gamla traditioner hade fått som de velat, hade hon varit gift och haft barn vid det här laget.
När Nganashe var liten fick hon mycket kärlek av sina föräldrar. Hennes stolta maasai far såg till att hon fick allt vad hon behövde. Och det var inga problem när hon skulle börja grundskolan. Lite utbildning kan väl aldrig skada ansåg fadern. Han kunde till och med tolerera att flickan började gå i byns lilla pingstförsamling och tala om att hon blivit frälst.
En man ville gifta sig men Nganashe
Men en dag för ett drygt år sedan när Nganashe knappt hade fyllt femton ändrades allt i ett slag. En man, många år äldre än Nganashe kom till föräldrarna och framförde sin önskan att få gifta sig med deras dotter. Föräldrarna tyckte att mannen som kom från en aktad släkt var ett lämpligt parti och accepterade frieriet utan att diskutera med Nganashe. Mannen betalade en liten summa som ”handpeng” på det överenskomna brudpriset.
När Nganashe fick reda på uppgörelsen blev hon både förtvivlad och rasande. Hon hade inte tänkt gifta sig så ung. Hon hade sett på sin mor och andra kvinnor i generationer före henne, men också en del jämnåriga flickor som gifts bort redan från tretton och fjorton års ålder. Nganashe kunde inte tänka sig att leva ett sådant liv enbart bestående av att försöka få livet att gå ihop. Vakna, samla ved, bära vatten, mjölka korna, föda barn, ständigt funderande på om det skall finnas mat för dagen. Nganashe drömde om ett liv som gör skillnad. Hon ville utbilda sig, få ett arbete och så småningom gifta sig med en man som hon älskade. Omgivningen förstod inte alls. Minerna var sura och orden hårda när Nganashe vägrade att ens hälsa på ”friaren”.
En dag gav Nganashes pappa pengar åt hennes mor för att hon skulle betala skolavgiften. Men nu hade tanken att gifta bort äldsta dottern satt sig så djupt, så modern använde pengarna för sina egna nöjen och berättade ingenting vare sig för Nganashe eller någon annan. Nganashe blev varse vad som skett först den dag hon blev hemskickad av skolans rektor med order att hämta pengar till skolavgiften innan hon fick visa sig i klassrummet igen. Pappan tog inte så hårt på att flickan var hemma. Han trodde helt enkelt att hon inte hade lust att fortsätta studera, så han undersökte inte saken närmare utan hoppades bara på att friaren snart skulle komma med resten av brudpriset.
Pastorn tog tag i situationen
Någon vecka härdade Nganashe ut, men sedan berättad hon alltsammans för pastorn i den lilla församlingen. Pastorn gick hem till Nganashes mor och frågade henne varför hon bröt mot lagen genom att vägra dottern att gå i skola. ”Dessutom är det idag mot landets lagar att gifta bort någon som är under arton år” upplyste pastorn. Mamman försökte skylla ifrån sig genom att lägga all skuld på pappan och på Nganashe själv, och vägrade därefter att alls träffa pastorn igen.
Läget blev bara värre för Nganashe. Föräldrarna kunde inte acceptera skammen att deras släkt inte hade respekterat äktenskapsuppgörelsen med firarens familj. All skam och all ilska gick ut över stackars Nganashe som stod på sig att hon inte ville gifta sig utan ville gå i skola och så småningom få ett yrke.
Nganashe blev förbjuden att gå till skolan och till kyrkan. Trots förbuden var hon i kyrkan varje söndag och i skolan varje dag. När rektorn hade förstått hur det låg till hemma lät han henne fortsätta i skolan trots att hon inte hade betalat sin skolavgift.
En dag när Nganashe kom hem från skolan väntade mamman på henne med en lång käpp. Hon fick ordentligt med stryk bara för att hon varit i skolan. När pappa kom hem på kvällen tog han sin långa, grova herdestav och slog henne tills hon nästan var medvetslös. Lärarna såg Nganashes belägenhet. Grannarna såg hur illa slagen Nganashe var, men ingen sade något. Enligt gammal maasai tradition skall det väldigt mycket till innan man lägger sig i vad föräldrarna gör med sina barn.
Hennes situation kom ut i radion
Den svåra situationen fortsatte en tid tills Eliphace Laizer, en av producenterna på Habari Maalum Media fick reda på situationen.
Eliphace som varje morgon har ett program som heter ”Livets utmaningar” sökte upp Nganashe för att få hennes story och tog upp fallet i sitt program. Lyssnare fick ringa in och debattera vem som har rätt eller fel och ge goda råd hur situationen skall lösas. Nganashes öde blev ett hett ämne som under tre dagar diskuterades ivrigt över radiovågorna. Inga namn nämndes, bara byn där det hela utspelades namngavs i programmet.
När skolans rektor blev varse att Nganashes story diskuterades i radio kallade han snabbt ihop ett möte mellan skolans ledning och byledarna. Nganashes föräldrar och radio producenten Eliphase kallades också in. Mötet pågick i två hela dagar.
Till slut erkände Nganashes föräldrar att de tagit emot pengar från en friare och att de förbjudit dottern att gå i skola. Mötet utdelade straff till föräldrarna. Pappa fick tillbringa en natt i polishäktet och därefter rapportera till polisstationen varje dag. Trots mammans delaktighet hade man förbarmande över henne på grund av hennes sviktande hälsa. Hela ärendet väntar dock på att tas upp i domstol för en slutlig dom i enlighet med lagen.
Tills vidare får Nganashe bo hos en lärare av rädsla för att familjen ännu kan göra henne illa. Församlingen och ungdomar därifrån har också visat Nganashe sitt stöd.
Själv kan Nganashe inte upphöra att tacka Habari Maalum och församlingen som hjälpt henne att stå över gamla traditioner och får sträcka sig mot sin dröm i en ny värld!
Jan-Erik Nyman