Det finns en hel del utmaningar för synskadade personer i Tanzania. Många blir undangömda och kan inte vara en del av samhället på samma sätt som andra. Fattigdomen tränger sig på då det inte finns arbete. Stödprogrammet för synskadade vill ge dem bättre levnadsförhållanden, hjälpa dem att börja klara sig själva och motverka diskriminering.
Inom projektet ”Kibreli, stödprogram för synskadade” i Ngaramtoni, Arusha, Tanzania, har man identifierat några områden som synskadade fortfarande upplever som problem och som visar att projektet fortfarande behövs: utbredd analfabetism och fattigdom, brist på stöd från släktingar, avsaknaden av hjälpmedel för inlärning samt otillräcklig kunskap om synskadades rättigheter. Projektet, som pågått sedan år 2009, finansieras av Utrikesministeriet och Finlands svenska Pingstmission (FSPM).
Målet för projektet är att möta de synskadades behov genom att sprida kunskap hos dem och deras anhöriga samt i samhället. Målet på kort sikt är att synskadade ska bli läs- och skrivkunniga.
Center i fem regioner
Seminarium arrangeras i fem olika center i Tanzania för synskadade. Ämnen som tas upp är bland annat läsning, skrivning, entreprenörskap, HIV/Aids, vård och stöd, hälsofrågor och demokrati.
I regionerna Tabora och Mara Tarime introducerades i fjol veckolånga seminarier för 120 personer med synskador. Man besökte också tiotals skolor för att uppmuntra synskadade elever att läsa böcker för att utveckla sina färdigheter. Material på blindskrift producerades i form av böcker, brev, nyhetsbrev och seminariebroschyrer. Varje kvartal görs tusentals produkter på blindskrift.
Synskadade bygger hus
Respons och livsberättelser av personer i målgruppen visar på bättre levnadsförhållanden. Människor har sluppit beroende, stigmatisering och diskriminering.
En del förmånstagare har efter seminarium om entreprenörskap startat små affärsverksamheter eller jordbruk och djurhållning, och en del har byggt bostadshus. Man har börjat ta bättre hand om sin hälsa och en del har satt sina barn i skola.
Självkänslan ökar och trädgårdarna blomstrar
Allmänt taget ser man att deltagarnas självkänsla ökar och att deras syn på sig själva och sin funktionsnedsättning förändras. Beteendemässigt kan man notera att tiggandet minskar, att klä sig med rena kläder ökar, ett ökat deltagande i samhällsaktiviteter och en attityd av att vilja arbeta för totalt oberoende. Förändring i levnadsförhållanden syns också vid en del av bostadshusens gårdar, som har utrustats med träd och blommor samt latringropar och avfallsgropar. Det omgivande samhällets syn på personer med funktionsnedsättning har blivit mer positiv.
Företagsamheten vaknar till liv
Charles Nzalani är 44 år gammal, gift och har tre barn. Innan han deltog i ett seminarium om företagande i Sumbawanga kunde han inte tänka sig ett liv utan tiggeri. Men efteråt har han och hans fru tillsammans börjat med en odling nära hemmet. Han köpte mark och beslöt att plantera över 500 träd för miljövård och för att få virke. Hans utmaning är brist på kapital för att kunna starta en ytterligare verksamhet som skulle ge inkomster.
Baziri Bakashaya är 47 år gammal, gift och har fyra barn. Efter att ha varit med på ett seminarium om företagande i Kageraregionen började han odla svamp. Vid första skörden blev svamparna så omtyckta att utbudet var mycket mindre än efterfrågan. Därefter ökade han produktionen. Numera säljer han svamp till olika hotell i Kageraregionen och arbetar för att ytterligare expandera. Hans utmaning är en uppfattning bland en del människor att synskadade inte kan odla svamp.
Projektledare Ibrahim Suleiman
Bearbetning och översättning av Robin Lindberg