Hanna Nyman arbetar som missionär i Tanzania sedan 1983. Här reflekterar hon om året som gått, de upplevelser det fört med sig och de människor hon fått möta och leva med.
Jag skriver det här i december, men när ni läser det här är det ett nytt år. Ett nytt år, spännande! Vad kommer detta nya år att bära med sig?
I slutet av ett år reflekterar jag över året som gått. År 2014 var för mig ett år med blandat innehåll. När jag ser tillbaka på det kan jag inte annat än tacka Gud för hans trofasthet och godhet. Jag har sett honom göra under! Jag har hört honom tala! Jag har upplevt hans tröst och hjälp när jag nästan gett upp hoppet! Jag har många gånger funderat över hur människor överlever som inte räknar med Gud i sina liv. När framtiden verkar oviss, tänk att få veta att Gud har allt under kontroll. Ingenting är ovisst för honom, han känner till allt! Det bästa av allt är att hans tankar och vägar för oss är endast goda. Det står ju i Bibeln att den som förtröstar på honom skall aldrig komma på skam. På ett annat ställe står det att hans ögon överfar hela jorden för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. Det är ju fantastiskt, att få ha den här tryggheten i sitt liv.
Många har gjort intryck
Under året som gått har jag träffat många underbara människor. Människor som blivit kvar i min tanke och som på olika sätt berört och påverkat mig. Volontärerna Sofia, Edit och Josefin från församlingen Sion i Vasa, som besökte oss i början av året, gjorde en fantastisk insats här. De målade och vittnade om Jesus i en av skolorna i vår by. Deras liv var ett verkligt liv med Jesus i centrum. Det berör!
Hela renoveringsarbetet av skolan är ett under. Jag har ännu svårt att ta in att alla pengar som behövdes för hela renoveringen av skolan har kommit in. Här vill jag passa på att tacka alla er som på olika sätt bidragit till att vi nu har en ändamålsenlig och vacker skola.
De som offrat sig för andra
Jag tänker också på de evangelister, som jag mött under året, som är villiga att offra allt för att gå till svåra områden för att förmedla hopp om att det finns en som tog våra synder på sig. De går till platser där de kan bli förföljda, ja till och med dödade, för att de tror på Jesus och för att de vill att andra skall få höra om honom.
En vardagshjälte
Jag måste också få nämna min kära Edina, som jobbar i vårt kök. Hon har jobbat hos oss sedan 1988. Vi har en lång vänskapsrelation. Jag sydde hennes brudklänning. Jag gav namn åt hennes förstfödde son, Ebenezer. Hon är min verkliga vän och bönekamrat. Hon har fött fem barn, men ett dog innan förlossningen. Hon har ett hjärta som räcker till för många.
I dag på morgonen läste min man och jag om Kärlekens lov från 1 Kor 13, som talar om att det största är kärleken. När vi hade läst det, gick mina tankar direkt till Edina. Jag skrev en artikel för ett drygt år sedan om att hon hade tagit sig an en liten flicka som heter Manka. Det har inte stannat vid Manka. Nu tar hon hand om tre stycken föräldralösa barn förutom Manka och sina egna. Dessa tre barn har upplevt fruktansvärda saker. De har hungrat, blivit slagna och de var närvarande när deras mamma dog. Den som tror att det är lätt att ta sig an dessa barn med den här bakgrunden tror fel. Det har varit svårt många gånger, men Edina älskar och älskar igen. Hennes kärlek och bön har sakta, sakta förvandlat dessa små. Genom henne lär de känna Jesus. Om det är någon jag beundrar är det Edina. Hon är en äkta vardagshjälte!
En framtid för de unga
Jag tänker på alla skolelever, som jag mött under året. Dessa unga människor, som drömmer om en annan framtid och ett annat liv än det de sett hos sina föräldrar eller vårdnadsgivare. Att få vara en kanal för att hjälpa dem med deras skolavgifter har varit ett privilegium. Tack alla ni som också gjort det möjligt för mig att hjälpa. Gud har svarat på både elevernas och mina böner! Tusentals euro behövs varje år för att ge dessa unga en framtid. Lönen är att jag får ta del av deras skolresultat. De flesta ligger i topp i sina klasser. De är motiverade till max! Jag blev riktigt rörd när en före detta elev, Maria Sabore, som nu är färdig och fått jobb och som av sin första lön skickade cirka 125 euro åt mig för att jag skulle hjälpa andra fattiga barn. Hon ville ge det som ett tack till Gud. Ringar på vattnet!
Framåtblickande
Inför det här nya året vill jag fortsätta att vara en Jesu kanal till att förmedla kärlek och hopp. Han är det stora ljuset! Jag vill att han skall få bo i mig och att hans ljus skall få bli synligt genom mitt liv. Jag vill inte leva ett egoistiskt liv. Nej, jag vill vara med och uppmuntra och välsigna andra. Jag ber, Jesus kom ut och bli synlig genom mitt liv! Lys med ditt ljus genom mig in i mörkret så att det blir ljust och varmt för andra!
Hur vill du leva ditt liv detta nya år 2015?
Hanna Nyman
