Zawadi Mwinja (till höger) var tretton år när soldater stormade in i hennes by för att döda och skända. Än i denna dag vet hon inte vad som hände med föräldrarna och hennes fyra syskon.
Från den stunden stannade livet upp, så som hon känt det. Nu var allt bara kaos och skräck för Zawadi. Tillsammans med fem andra flickor från byn blev hon bortförd – ut i de djupa skogarna i den Demokratiska Republiken Kongo. Ännu när hon nu sju år senare berättar om händelserna vrider hon händerna och det glimmar en tår i ögonvrån.
Hon och hennes kompisar blev direkt utsatta för våldtäkter för att deras självkänsla skulle knäckas. Olika soldater tvingade sig på dem gång på gång. De fick släpa hem ved och vatten till lägret, hacka åkrar, koka mat och bära tung utrustning när de ibland flyttade på sig. De blev slagna så fort de gjorde något som retade upp någon soldat. Två av flickorna gick för långt i att trotsa order. De dödades framför ögonen på de övriga.
Lyckades fly
Ganska snart märkte Zawadi att hon var gravid. Hon födde en son när hon var bara 14 år gammal. Vem som var far hade hon ingen aning om, för så många hade tvingat sig på henne.
Efter en tid lyckades Zawadi fly med sin son och ett par andra flickor. I ett obevakat ögonblick försvann de in i skogen, fast beslutade att det fick bära eller brista, nu måste de bara bort. Den delen av berättelsen är höljd i dunkel. Det jag får veta är att de så småningom kom till en väg och lyckades få en bil att stanna upp. Som genom ett under var det vänliga människor i bilen. De körde dem till Panzisjukhuset i Bukavu i Östra Kongo. Överläkare på sjukhuset är Dr. Dennis Mukwege som fått flera internationella utmärkelser på grund av sitt jobb med att hjälpa våldtäktsoffer i Demokratiska Republiken Kongo och lyft frågan om våldtäkt som vapen i krig på agendan i internationella forum.
Tröst från radio
På Panzisjukhuset fick Zawadi den första hjälpen. Här hörde hon också för första gången Radio Neno la Uzimas program (en av Ibras partners i Kongo). Det var speciellt programmet ”Sema nami” (Prata med mig) som Mama London presenterar ett par gånger i veckan som fångade hennes uppmärksamhet. Zawadi var alltid ivrig att lyssna på den varma, kärleksfulla rösten som talade om att det finns en som älskar alla oavsett vad man varit med om. Zawadi var så fylld av ett virrvarr av känslor. Hat, bitterhet, skam, sorg, självförakt och förtvivlan dansade ständigt en vansinnesdans i hennes inre. Men när hon lyssnade till radion lugnande tankarna ner sig och hon kände frid.
Förvandling på insidan
Efter en tid fick Zawadi träffa Mama London personligen. Tillsammans med sin son fick hon komma och bo i de lokaler som Mama London har just för det här ändamålet, att hjälpa utsatta flickor på fötter igen.
”När jag beslutade mig för att ta emot Jesus i mitt liv och acceptera att han förlåter mina synder kunde jag också förlåta dem som gjort mig så illa och som stal min barndom och ungdomstid.”
Det har tagit tid, men sakta, sakta har Zawadi läkts inombords, och tankar och känslor har funnit nya och mera konstruktiva banor. När hon lyssnat till programmen på Radio Neno la Uzima, samtalat med Mama London och med andra flickor i liknande situationer, har förståelsen om vem Jesus verkligen är och vad han kan göra för henne börjat växa fram.
Bitterheten rann av
– När jag beslutade mig för att ta emot Jesus i mitt liv och acceptera att han förlåter mina synder kunde jag också förlåta dem som gjort mig så illa och som stal min barndom och ungdomstid. När jag kunde uttala min förlåtelse så rann hatet och bitterheten av mig och jag fylldes av frid och tacksamhet. Då först tog tårarna slut, säger Zawadi.
Mama London fyller i:
– Ja, flickan bara grät och grät de första åren hos oss. Så fort någon talade vänligt till henne eller på något vis visade en kärleksfull handling så kastade sig Zawadi runt halsen på den personen och grät hejdlöst. Hon grät för allt! Men nu är det länge sedan jag sett henne gråta. Hon är hel nu tack vare Jesus och Neno la Uzimas program.
– Tack Jesus! Tack Neno la Uzima! Och du, vår gäst, säg till alla som har något med saken att göra att se till att Neno la Uzimas röst aldrig tystnar! Vi är så många som förvandlats. Vi är så många som behöver den rösten. Det är den rösten som har gett mig och många andra kvinnor livet tillbaka, skyndar sig Zawadi att säga.
Framtidsplaner
Så, vad händer nu, frågar jag lite försiktigt. Vad har du för planer? Samma stund jag ställer frågan förebrår jag mig själv. Man kanske inte ska prata så med en person som just helnat och kanske ännu bär på djupa själsliga sår. Kanske varje dag fortfarande är en lång uppförsbacke.
Zawadi svarar ivrigt:
– Jag har just fått löfte om ett litet lån på 20 amerikanska dollar. Jag tänker börja göra lite affärer. Sälja frukt och grönsaker eller något liknande. Kanske jag kan komma igång så att jag kan hyra ett eget rum att bo i tillsammans med min son. Han börjar förresten bli stor nu. Han har just börjat skolan och ställer besvärliga frågor. Han har flera gånger frågat vem som är hans far och var han finns. Då svarar jag honom att Jesus är din far. Och så vill jag hjälpa andra flickor som varit med om liknande saker som jag. Jag vill gärna hjälpa Mama London. Jag har redan fått föra några flickor till tro på Jesus när jag berättat vad Jesus gjort i mitt liv, säger Zawadi och drar efter andan. Hon skulle nog kunna prata mycket om vad hon vill göra, men Mama London tar henne försiktigt i armen som ett tecken att det räcker.
Under sker
Livet tog en paus på drygt sju år. Det stannade till i helvetet. Men tack vare kärleksfulla människor och tack vara en radiostation som stöttas av Ibra så fick livet ny fart för Zawadi. Framtiden hägrar och glädjen lyser i ögonen när vi skiljs åt efter vår samtalsstund på Radio Uzimas kontor. Nu är det min tur att torka bort en tår. En tår av tacksamhet och gripenhet över att under som dessa kan ske.
Text & bild:
Jan-Erik Nyman
Regionansvarig för IBRAs media-arbete i Östra, Centrala och Södra Afrika
Utsänd av FSPM