Den verklighet vi möter i en av förorterna till Dodoma, Tanzanias huvudstad, är en värld där kvinnor kämpar för fattiga barns framtid. Airin är mamma till Naomi, och Egla är farmor till Jatima. De bor alla under samma tak.
Samwel, till vänster och Witness till höger, gör hembesök hos mamma Airin, Naomi och farmor Egla. Foto: Edward Holmberg
Först tar det en stund innan vi har rett ut familjesituationen: Airin är ensamstående och tar hand om sin dotter Naomi. Egla är farmor åt Jatima. Hennes pappa lever inte mera och mamma har flyttat till en annan stad med en ny man. De två kvinnorna Airin och Egla har inga familjeband, men de klarar sig bättre om de kan bo under samma tak.
En fråga som osökt kommer är varför Jatimas mamma inte tog med Jatima då hon flyttade.
Svaret är att det ofta blir så här när familjer splittras, därför att barnet i familjen räknas höra till fadern eller faderns släkt. Bland annat därför bor Jatima nu hos farmor Egla.
Kvinnorna kämpar på
Det är onekligen så att det är kvinnorna som bär det tyngsta ansvaret bland de fattigaste i det tanzaniska samhället. Airin med dottern Naomi har fått hjälp via Children Empowering Project sedan 2015. Airins levebröd har kommit från det lilla hon kunnat odla med Egla på åkerplättarna mellan husen i grannskapet. Hon har också, som så många andra kvinnor här, kokat mat som hon försöker sälja på gatan. Naomi går nu i tredje klass. För Airin handlar tillvaron om att få mat på bordet och att flickan ska kunna gå i skolan. Airin hör till den mammageneration som utan tveckan bär det största ansvaret för Tanzanias fattiga barn.
Hur mycket får du in då du säljer mat?
– Jag får in 2500 shilling (1 euro), säger Airin.
På vilket sätt har du fått hjälp via projektet?
– Min inkomst har ju inte räckt till. Jag är tacksam för att jag kunde komma med i projektet. På det sättet har Naomi fått kläder, skor, skolväska och skolmaterial. Hon har också fått ett hälsokort, men det har hon inte behövt använda för hon har varit frisk. Utan det stödet hade jag inte klarat mig, säger Airin.
Och bland gyttret av småhus och dammiga gator i Dodoma lever idag flickan Naomi med ljusa drömmar om framtiden.
– Jag vill bli läkare, säger Naomi.
Det är tack vare skolan och den hjälp hon och hennes mamma har fått som Naomi kan se framåt. Hon går i en skola med 200 elever. Den ligger på 15 minuters gångväg från hemmet. Engelska, swahili och naturkunskap är henes favoritämnen.
Skolan är viktig också ur en social synvinkel. Tack vare den behöver hon inte känna sig utanför och annorlunda än andra barn och hon besparas från en mängd faror som lurar på ett barn som driver omkring på gator- na.
Efter skolan är det läxläsning som gäller. Och sedan leker hon med kompisarna och hjälper till hemma.
Gamla kvinnor är stöttepelare
En speciell kvinnogrupp i det tanzaniska samhället är far- och mormödrarna. Ju fler jag möter av dem, destu större blir min respekt för dem.
När många av deras jämlikar i västvärlden kan dra sig tillbaka, lämna yrkeslivet och göra vad de vill av sin pensionärstid, genomgår många av dessa äldre kvinnor sitt livs elddop då de blir livlinor till de två yngre generationerna, när familjer av olika orsaker splittras. Många är dessa äldre kvinnor som fortsätter att sälja mat på gatorna, hacka i åkrarna och vara tryggheten för unga människor då allting runtomkring gungar och rasar samman.
“Det var bättre förr”
Farmor Egla är en sådan kvinna. Hon är från gogo-stammen och farmor till Jatima (som inte var hemma då vi hälsade på). Hon har perspektiv och har sett samhället förändras radikalt under sin livstid.
– Förr fick vi skolmaterial gratis i skolorna, men det får man ju inte idag. Utvecklingen går snabbt framåt i samhället, vilket är bra. Men levnadsförhållandena är hårdare idag än tidigare. Det var lättare att förtjäna sitt levebröd förr. Idag är det hårt arbete om man ska tjäna 2 euro på en dag, funderar hon.
Egla tycker att det är sämre ordning på barnen idag.
– De lyder inte som de gjorde tidigare …
Som ensamförsörjande farmor till Jatima vill hon också uttrycka sin tacksamhet för stöder som kommer från Maisha bora(tidigare CEP).
Edward Holmberg
CEP blir Maisha bora. Från och med 2021 får arbetet bland de föräldralösa och utsatta barnen i Dodoma igen stöd från finska staten, och projektet byter namn! Sedan år 2015 har Children Empowerment Project (CEP), det projekt detta brev infor- merar om, kunnat vara med och ge en framtid åt många barn i Dodoma. Och det kommer det också att göra i fortsättningen, med din och många andras hjälp. Ekonomiskt har verksam- heten i två års tid fungerat genom stödet från de finländs- ka faddrarna, bussen som kör lokaltrafik i staden och den lokala församlingen som bidrar med medel och personal. Glädjande nog har Finlands svenska Pingstmission nu erhållit ett tvåårigt stöd för projektet från finska staten. Det betyder att fler barn kommer att få hjälp. Medlen från staten gör också att nya verksamhetsformer bland synskadade och funktionshindrade barn på två andra orter i landet kommer att utvecklas. Verksamheterna där påverkar inte projektet i Dodoma, men i och med utvecklingen av arbetet byter projektet namn. Från att ha hetat Children Empowerment Project kommer nu namnet att vara Maisha bora, vilket betyder Ett gott liv på swahili.